Oceaner

Det sa; stopp
Orden löpte som krokar genom min kropp
Jag satte eld på kartorna och breven, kysste sagorna farväl
Du sa; stopp
Muren restes och golvet öppnade sin famn
Jag gav min framtid till en snurrande kompass som sände mig iväg…
Så hörde du…
Det är jag som är bränderna i Paris
Det är jag som är skotten i Turin
Det är jag som är viljan och vinden och inget rör mig
Det är jag som är drömmen om Amerika
Det är jag som är arvet i Spanien
Det är jag som är viljan och vinden men fann inget mod när jag ville be dig bli kvar…
Jag sa; stopp
Ändå hoppet och glömskan bröt sig ur mitt grepp
Kanske var det slumpen eller ödet eller kanske bara jag
Jag bad; stopp
Ändå skulden och svärtan bröt sig in i mig
Kanske var det slumpen eller ödet eller kanske bara rätt…
Så påminn mig;
Det är jag som är bränderna i Paris
Det är jag som är skotten i Turin
Det är jag som är viljan och vinden och inget rör mig
Jag är där när det smäller i Washington
Jag såg på när Stockholm gick upp i rök
Det är jag som är viljan och vinden men fann inget mod när jag ville be dig bli kvar…
Så jag for tillbaks i tid och över ocean
Störtade sida upp och sida ner efter svar
Fann en kravlös vän i tystnaden och apatin
Satte mitt sista hopp att nå dig till en melodi
som lät ungefär såhär…