Benjamin och jag

Solen kysste blommorna

Löven vinkade till nyponen,

och jag såg dig lägga glassplitter i gräset



Och vinden dansade med pollenfrön

Bergsjön glittrade till svalorna,

och jag såg dig bilda pakt med myggorna, bilvraken och tistlarna



Flickorna kysste grodorna,

grodorna kysste flickorna,

och du lärde mig vända ryggen till världen som vänt ryggen till



Och svanar kläcktes ur ankungar

Änderna simmade två och två

Och jag blev rädd när du lade spiknubb på sandstranden, så jag sa:



Du borde passa dig för Herren och Hans dom

Du borde akta dig för Hans vrede och Hans ord

Du sa: Kom ner till mig Gud, i mitt mörker finns plats för fler

Följ med mig hem en våning ner



Och meningen med livet var mest en känsla som kom och gick

En vilsen liten fjäril i sin bur får flyga fritt

Så du föreslog:

med spik, skruv, hammare och trä 

bygger jag en kista för min kropp och min själ

med plåt, krut, propeller, lite järn

bygger jag en farkost för min slutliga avskedsfärd



Jag har mina skäl,

en avskedsfärd

Jag har mina skäl,

så tack och hejdå!