Tretton trappor opp

Du sa realism, 
  nar jag foll och flog pa samma gang. 
  Jag sov i fantasi och skrev en sang, 
  och Du stod suckande och iakttog min dans 
  for nagot som egentligen inte fanns. 

  Jag skrek poesi 
  och du stod kvar pa jorden och sag pa. 
  Du log, och jag forsokte nog forsta, 
  men jag stod fangad i min dromda sagovarld 
  och flangde runt i fnoskig flard. 

  Och nu sa star jag vilsen hor bland branda skepp 
  och korda lopp. 
  Bland molnen finns det hopp, 
  men pa jorden star min kropp. 
  Och min karlek finns minst tretton trappor opp, 
  i min dromda sagovarld. 

  Du sa "Altruism", 
  ett svart ord som jag inte kande till. 
  I min varld for jag gora som jag vill. 
  Sa jag gick fram och sa "Du, dig vill jag ha" 
  Jag fick en kram och allt var bra. 

  Sa jag skrek "Romantik!", 
  du var nykter nog att saga "Kom, 
  kom jag har nagonting vi maste prata om" 
  och nykter utav vin och full av langtan ar det latt 
  att saga fel och tanka rott 

  Nu gar mina tankar till en prins 
  och till en sagofe 
  som sitter pa kafe, 
  vid en blomstrande spalje, 
  och bara blandar ut sin tid med lite te 
  i min dromda sagovarld. 

  Du sa "Kom tillbaks 
  nar du tappat dina vingar och kan ga". 
  Sjalv hade jag ingenting att foresla, 
  sa du klippte mina vingar och min himmel rasa' ner 
  och allt blev morkt och inget mer. 

  Och jag darrade av skrack, 
  nar Du sa "Valkommen till Verklighetens land!" 
  Har hostar vi i sot och svett och sand. 
  Har kan vi leva som dom vinner som vi ar, 
  bland alla andra som ar har 

  Men mina vingar vaxer ut igen nar vinden 
  star ditt morka har, 
  och jag tror nog du forstar 
  nar jag far upp dit ingen nar, 
  och nar jag vinkar ner till jorden dar du star.