Farväl Jupiter

här på gatan där jag gömmer mig 

har hösten börjat tidigt 

du hör vindarna från slummern 

mellan grenar och blad 

har du vaknat efter kraschen 

har du samlat dina saker 

när förtrollningen är bruten 

är det dags att ge sig av 



inget rinner ut i sanden 

för en drömmare från landet 

som varit mest i skymningens 

flammande land 

en dag står han mitt i askan 

med ett litet barn i handen 

vilsen som en flykting 

i sitt barndomsland 



farväl Jupiter, adjö 

jag måste läka mina sår 

jag ser din singlande snö 

dölja spåren där jag går 



du vet, kvar fanns ingen undran 

ingen lust och ingen skärpa 

bara skatteskrapans skugga 

och ett svidande drag 

vi var starkare än mörkret 

vi var snabbare än ljuset 

vi var myten om oss själva 

Jupiter och jag 



farväl Jupiter, adjö 

jag måste läka mina sår 

jag ser din singlande snö 

dölja spåren där jag går 



jag ska sakna din välsignelse 

när stormarna rasar 

länge ska du fattas 

i den vådliga stan 

tack för skymningens sånger 

tack för nattens alla lögner 

tack för rodnaden om morgonen 

och drömmarna på dan



tack för kriget mot dom kloka

för virvlarna i håret

tack för svaren på gåtorna

du la i min hand

jag ska minnas dina drömmar

jag behåller dina viljor

jag ska söka dina krafter

i ett farligare land



farväl Jupiter, adjö

jag måste läka mina sår

jag ser din singlande snö

dölja spåren där jag går



farväl Jupiter, adjö

jag måste läka mina sår

jag ser din singlande snö

dölja spåren där jag går