För den som letar

Du växte upp i det lilla landet

Du känner doften av skrapsår och grus

Av skogens nässlor och bäcken därigenom

Mellan rader av symmetriska hyreshys



Där hade nån slagit i spaden och drömt en dröm

Med det är ingenting som märks där idag

Där gror nu bara drömmen om en väg därifrån

Ett annat liv, ett annat jag



Den stan hade inga visioner

Inga öppna hav, ingen kust

Inga salta historier i väggarna

Inga svindlande höjder, ingen lust



Känner du hur längtan tar

Hur du sträcker dig och stretar

Bakom varje hög av sand

Finns guld för den som letar

För den som letar



Minns du morgonljus eller svärta

Ser du lampan slocknad eller tänd?

Minns du hennes brinnande hjärta

Blev du värmd då eller blev du bränd?



Bränt barn vill in i elden

Bort från askan och det rena grå

Bränt barn har fått smak för värmen

Har fått en kärlek till det Stora Blå



Att komma hem är som att resa i tiden

Du känner samma känslor igen

Den där kvalmiga, väntande friden

Och samma kärlek och vemod igen



Känner du hur längtan tar...



Nu skiner solen och nu blänker ljuset

I alla fönster, i alla krypin

Men i en etta i det högsta huset

Där rullar inlandsisen in



Vart ska du gå, vad ska du göra med tiden?

Men alla tusentals nätter och dar

Ska du schemalägga hela livet

Eller ha din rastlösa frihet kvar?



Jag bara undrar, jag bara tänker

Det finns en pusselbit som inte vill in

Här skiner solen och ljuset blänker

I alla fönster, i alla krypin