För Alltid Var Bara Något Vi Sa

Som natten den faller, 
Jag sväljer mörkret, vi blir ett, 
Jag är inget mer, jag upphör att existera. 
Jag andas in en tomhet, Formas av rädslan, 
Utan någon ledstjärna, Drunknar jag i ett hav av desperation. 

Det finns inget som kan rädda mig från vardagen, 
Skeppsbruten i en värld av grå nyanser. 
Men jag kommer alltid att följa din skugga. 

Kommer jag någonsin att glömma? 
För allt jag känner nu är en vind av brutna löften. 

Den bittra smaken av apati förföljer mig, 
Varenda fotsteg är som en resa tillbaks i tiden. 
Till den dagen vi vandrade på en äng, fulla av hopp om framtiden. 

Jag tror jag hörde din röst eka genom korridoren 
eller var det bara ett minne? 

Jag vet att man inte kan gå bakåt i tiden. 
För alltid var bara något vi sa. 
var det bara ett minne? 
var det bara en dröm? 

Jag finner ingen frid, Jag finner ingenting 
Till [bad word] blir jag bara ett med vinden.