Lejonet från norden

November morgon tidig timma
Där står en här i väntan
Där står en här i dimma
Hör i detta töcken
Hur tystnad tvingas vika
I facklors sken föds rörelse
Föds liv
Man väntar
Och önskar att väntan snart är över
Månget sinne kan redan ana
Lukten av brunnet krut

Se hur dimman lättar
Och för dagen banar väg

Bland tusenden av män
Här framstår klarast en
Han stiger fram
Han äntrar sin häst
Den nötbruna hingsten Streiff
Han rider längs rader av män
Han hälsar dem

Han kallades den store
Gustav Adolf var hans namn
Ett lejon ifrån norden
Så var i krig hans hamn

Här är en dyster morgon
Väntan går i stilla bön
Se dimma, hur den lättar
Hör ord från tät till kö

Den grova sko går framåt
Trampar tungt i [bad word] jord
Se marken blir till lera
Här väntas sådd av blod

Gå sakta över fälten
Ty här vilar fäders ben
Här sover son av folket
Som dog och kulor ven
Ledda av ett lejon
Gick i striden många män
Då dagen dog i mörker
Kom sorg till segraren

Gå sakta över fälten
Ty här vilar fäders ben
Här sover son av folket
Som dog och kulor ven

Ur töcknet sågs där komma
Hingsten Streiff med sadel, trött
Pistoler i de hölster
Den ena gick i rött

Här är döden nu i luften
Här är döden överallt
Om döden drabbat kungen
Ack vinden viner kallt

Gå sakta över fälten
Ty här vilar fäders ben
Här sover son av folket
Som dog och kulor ven
Ledda av ett lejon
Gick i striden många män
Då dagen dog i mörker
Kom sorg till segraren

Gå sakta över fälten
Ty här vilar fäders ben
Här sover son av folket
Som dog och kulor ven

Gå sakta över fälten
Ty här vilar fäders ben
Här sover son av folket
Som dog och kulor ven
Ledda av ett lejon
Gick i striden många män
Då dagen dog i mörker
Kom sorg till segraren

Gå sakta över fälten
Ty här vilar fäders ben
Här sover son av folket
Som dog och kulor ven