Det red en rövare i snårig skog

Det red en rövare i snårig skog
 Han sårad flydde, blödande nog
 Med knektar på jakt, hack i häl
 Över fornrösåsen, den kände han väl 

 Då mörkret tog en skepnad stor
 Det brakade i berget där jättar bor
 Allting då skett enligt rövarens plan
 Över åsen man rider bara om dan 

 Jätten bjöd, när han stigit ur sitt kummel
 På faslig död, de väckt ett forntidsväsen
 Marken låg röd, när gryningen nalkats
 Där människoson krossats av rösets kung 

 Då hörde han skriken ur knektars trut
 På backen de mötte ett långsamt [bad word]  Tjuven han rymde med blekvitt hår
 Men aldrig han mera till åsen går 

 I natten de må vandra som rösens gastar
 Rövarens hingst nedför stigen hastar 

 Jätten bjöd, när han stigit ur sitt kummel
 På faslig död, de väckt ett forntidsväsen
 Marken låg röd, när gryningen nalkats
 Där människoson krossats av rösets kung 

 Tjuven han rymde med blekvitt hår
 Men aldrig han mera till åsen går