M. Bellmann; L. van Beethovens tolkning (WoO. 158a (23 Lieder verschiedener

Lilla Carl, sov sött i frid,
du får tids nog vaka,
tids nog se vår onda tid
och hennes galla smaka.
Världen är en sorgeö;
bäst man andas, skall man dö
och bli mull tillbaka.

En gång, där en källa flöt
förbi en skyl i rågen,
stod en liten gosse söt
och spegla sig i vågen.
Bäst sin bild han såg så skön
uti böljan, klar och grön,
strax han intet såg´en.

Маленький Карл, спи сладко и спокойно,
Скоро тебя разбудят,
Скоро тебя заставят испить
Горькой желчи нашего времени.
Земля - юдоль печали.
Всякий, кто дышит, умирает,
Возвращается в землю.

Однажды у бегущего ручья
Около ржаного поля
Милый маленький мальчик смотрел
На свое отражение в воде,
Такое красивое отражение,
Но вот набежали волны,
И больше в ручье уже ничего не видно.