Stolthet

Mörka skogar - kala berg bepryder Thules kropp 
Hon är vårt ben - vi hennes märg, vi Nordens starka hopp 
Skratta, vinterns barn, de ben ni går med veknar för var dag 
Ben blir stoft och märg blir vatten, efter västanvinds behag 
Bore, Bore, Borealis 
Ge oss kyla, frost och is 
Stärk oss på ditt eget vis 
Ge oss korpar, pest och varg 
Väst och Syd och Öst - de svaga 
gör väl som de helst behaga 
Sova, äta, slöa, klaga 
Tål ej jord som vår är karg 
De blir byten - vi ska jaga 
Kalla Nord, då hela jorden bugar för din stora prakt 
står Vinterns Barn, likt bastioner, utmanandes himlens makt 
Änglar faller döda ner - det blir en rent gudomlig slakt 
Och gamla, glömda gudar ler när Thules folk igen står vakt 
Så lär er läxa, värld, och underskatta inte Nordens Folk 
Vi är en enad här som står emot var giftbesolkad dolk 
Tusen, åter tusen år har härdat oss till dödens rand 
Så tvivla ej på, vart du går, att våran hand är tidens tand