Kom änglar (av Lars Winnerbäck)

en vackraste stunden i livet var den
när du kom
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den dan
vill jag göra om
för det ekar i huvet'
och det blod som jag trodde var stilla 
det fick du att rinna,
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa 
fick du att försvinna

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
Och graderna sjunker så fort överallt 
och det hjärta som skulle bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is

Och du somna' den natten så vaken 
och drömde om allt
som vi kunnat göra
O om någon som vill ge dig värme
när allting blir kallt,
o om nån att beröra
Och jag kunde ha gjort vad som helst
för att höra den tanken
men själv låg jag tyst i min säng 
och så frälst av den farliga branten -
jag liksom föll över kanten.

Så kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
Och graderna sjunker så fort överallt 
och det hjärta som skulle bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is.

Och den jävligaste stunden i livet
var den när du gick
och allt var förlorat
O satt där jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag förstorat

För så kom änglar och ta mig till henne 
och ge mig en chans
för jag tror att snart brinner ett annat hjärta 
för honom någon annan stans

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
Och graderna sjunker så fort överallt 
och det hjärta som skulle bli ditt på nåt vis
det fryser nu sakta till is

Men den vackraste stunden i livet var den när du kom...