Tills Döden Skiljer Oss Åt

Vi trampar samma mark min son, du och jag liksom min far.
Vi vandrar samma väg nu fram, som fäder gått i forna dar.
Säg kan du se, här levde de en gång.
Så länge sen, men de lever än, min vän.

Men bortom mörka moln en sol vi ser.
Vi känner hur dess värme strålar ner.
En hälsning och ett bud kan så oss nå.
Fast döden skiljt oss åt.

Här skall du leva lugnt min vän, och i trygghet skall du bo.
Här finns de rötter som vårt träd nu när, skänker frid och giver ro.
Som förr de gjort, där fäder bott en gång.
För länge sen, men de lever än, min vän.....

Men bortom mörka moln en sol vi ser.
Vi känner hur dess värme strålar ner.
En hälsning och ett bud kan så oss nå.
Fast döden skiljt oss åt

Men bortom mörka moln en sol vi ser.
Vi känner hur dess värme strålar ner.
En hälsning och ett bud kan så oss nå.
Fast döden skiljt oss åt.