Den Självslagne

Dödsvapnet höll han
 lyft i sin högra hand,
 domnande föll han,
 stoftet rann ut som sand,
 sköna och okända land
 såg han vid dödsflodens strand
 Inte med mulna
 miner den slagna går
 kinderna är gulna
 men ej av det ädla sår
 självuppoffrarn sig slår,
 Offrande mod gör ej vita hår.
 ”Barmen med blodiga
 sår var åter hel,
 spjutspetsens modiga
 gärning gör bot för fel;
 du njuter väl också din del
 som en sträng i all salighets harpospel”