Känsloklubben

Det var i borjan utav varen, och jag var pa fest med dig. 
 Det var i borjan av dom aren, nar du va ihop med mig. 

 Du och jag, kandes bra. 
 Det var vi tva, och mina ogon var bla. 

 Jag sa alskling varlden ar sa banal. Varfor ska man va sa javla normal? 
 Varfor ar allting sa lagom och trist, jag ska kalla mig for emotionist. 

 O det var du, du, du. O det var jag, jag, jag. Det var vi, vi, vi. 
 Det var da. 

 Jag var full pa sprit och fanta. Allt jag sa var genialt. 
 Jag sa Vi ska bilda kansloklubben och kanna kanslor maximalt. 

 Du och jag, kandes bra. 
 Det var vi tva, och mina ogon var bla. 
  

 Karlssons fonster krossa jag med en sten. 
 Och du sprang som fan pa skakande ben. 

 Den starka kanslan holl sig kvar en minut. 
 Kansloklubbens forsta mote va slut. 

 O det var du, du, du. Det var jag, jag, jag. Det var vi, vi, vi. 
 Det var daa. 

 Du och jag, kandes bra. 
 Det var vi tva, och mina ogon var bla. 

 Tills du sa "var karlek kanns trivial. 
 Kanslan mellan oss ar omaximal. 

 Jag har fattat klubbens sista beslut. 
 Kansloklubbens sista mote ar slut." 

 O det var du, du, du. O det var jag, jag, jag. Det var vi, vi, vi. 
 Det var da.